Ajani

Den här karaktären har avlidit. Den räknas som död.

Personlighet[]

Ajani levde med viss ångestproblematik, men det var inte lika allvarligt som det kanske lät, förutom att det satte käppar i hjulet för henne. Hon var otrygg och försiktig. Hon var inte lika naiv som hon varit som valp, med tanke på de händelser som ärrat henne. Ajani utgick ofta från att man ville skada henne, tills man har bevisat motsatsen. Hon var lättskrämd och satt som på nålar nästan konstant.

Trots det var Ajani en snäll tik. Hon avgudade sin moder, Selene, och hennes livsmål var at sträva efter det mamman sagt om att sikta mot månen, för att kunna landa bland stjärnorna om man inte lyckades.

Utseende[]

Ajani var en normalt formad månvarg, med ljusbrun grundfärg och mörkt rödbruna fläckar över kroppen. Hon hade även höga, mörka strumpor på alla benen, mörka öron, buk och svanstipp. Hon hade flera små, vita måntatueringar över framtassarna och på baksidan av öronen, i olika varierande mönster. Hennes ögon var bruna.

Krafter[]

Månkraft
Ajani hade ingen lärare, utan fick kämpa själv för sin kraft. Hon tränade hårt, och i slutändan blev resultatet ändå bra. Hennes månkraft tog två former: En energi hon kunde försvara sig med, som i formen av energiklot hon kunde skjuta mot andra, och en Helande förmåga. När månen var framme gav den henne styrka, och hon var inte lika rädd även om plötsliga saker hände. Energikloten hon lärt sig skapa använde hon dock aldrig, då hon inte ville använda våld. Hon slängde sig hellre på marken och spelade död. Den helande förmågan lärde hon sig senare.

Historia[]

Ajani var ett namn som modern Selene fann mycket vackert. Det hade dock inget ursprung som Selene kände till eller kunde säga var det kom ifrån. Azorubine, valparnas fader, lämnade Selene - som varken var särskilt vacker, klyftig eller karismatisk - för första bästa förtrollerska som struttade förbi. Det krossade Selenes självkänsla och livsglädje.

I Silverpile hade familjen trivits som fisken i vatten. Bland de enorma pilträden som lyste under den heliga månens sken lekte valparna i gräset och mådde bra. Men Selene såg bara skuggor. Minnen som manifesterade sig. Hon började sakta insjukna i både det ena och det andra, som i grund och botten berodde på stress och oro. Ajani var en morsgris som utan problem hade kunnat stanna hos Selene för evigt, men livet skulle inte komma att tillåta detta, även om modern var en trogen och godhjärtad varg. Selene hade avmagrat svårt i sorg, som var oproportionerligt stor till råga på allt, och hon knäcktes slutligen av en omärkvärdig förkylning när vintern nalkades.

Så var det valparna mot världen. De var knappt gamla nog att kallas tonåringar, men de tog hand om varandra, för vad kunde de egentligen göra. Ajani utvecklade en släng av hypokondri, och var livrädd för att dö likt modern, vilket gjorde ångesten mer intensiv. Hon ville inte leva så, inte bland sina minnen. Nu var det hon som bara såg skuggor.

Efter en tid av misär fick Ajani nog. Det kunde omöjligt finnas något värre än det som lurade på platsen de levde på. Hon hade väntat så länge hon kunnat, och som en ung och naiv tonåring gav hon sig ut i världen, endast för att råka hamna på fel plats vid fel tidpunkt. I utkanten av Silverpile fann hon doften av en okänd varg. Ajani hälsade inte på främlingar. Det hade hon inte fått lära sig, och hon brydde sig inte särskilt mycket om doften förrän dess källa hälsade på henne. Hanen var robust, och hon var liten. Det hela var en demonstration av makt. Ajani löpte inte, och inga valpar föddes. Det var bara en önskan om att förstöra något rent, och Ajani räddades inte av månens röst den gången. Silverpile blev för evigt befläckat, och tankarna hon haft om att en dag återse sina syskon som stannat kvar var som bortblåsta.

I det vackra Itrozo slog hon rot. Hon var närmare Ötamon än silverpile, vilket passade henne perfekt. Där började Ajani att följa sin tro på månen. Hon lärde sig snabbt markerna, och även om hon skyggade för varje ljud och ny doft så trivdes hon. Snart började hon bemästra krafter hon hört talas om men aldrig själv trott att hon skulle äga. Därifrån var det senare av vidare mot Ötamon, driven av en känsla av att hon inte ville leva resten av sitt liv skyddad och gömd från resten av världen. Även om hon var rädd så var hon inte antisocial, och som ung vuxen hade hon fått nog.

I Ötamon fick Ajani lära sig att hennes generalisering, tron att alla hanar hade onda avsikter, inte stämde. Hon gjorde sig vän med Ethanimero som ett socialt experiment för sig själv. Det blev dock mer än bara ett experiment, och hon fann sig utveckla en genuin vänskap med den andra månvargen. Hon litade på honom. Efter det blev sociala kontakter lättare, även om hon fortfarande var rädd.

Vänskapen med Ethanimero utvecklades snart till kärlek. Trots sitt tidigare trauma beslutade sig Ajani för att hon ville ha valpar tillsammans med honom. Hon födde fyra friska valpar. Livet såg ut att äntligen börja bli bra. Men tyvärr hade ödet andra planer. Kort efter valparnas födsel så råkade Ajani på Grendel under en promenad. Hon var först övertygad om att den oro och ångest hon kände inför främlingen var överdriven, så som den oftast var, men när Grendel snärjde henne med sin växtkraft var det redan för sent att lyssna till känslorna. Hon kunde inget göra när vampyren Even anslöt sig till dem och tog hennes liv.

Relationer[]

Familj

Ethanimero - Livspartner - Han kom in som vän i Ajanis liv av en slump när hon kom till Ötamon. Som ett socialt experiment på sig själv gav hon honom en chans att visa att världen bringade gott också - för att han verkade så genuin - vilket den gjorde tusen gånger om. En simpel kedjereaktion ledde till fullskaliga romantiska känslor, som säkert funnits där innan men behövt hjälp för att framträda i full intensitet.
Ajodelle - Det gör mig stolt att se hur du är oss upp i dagen. Alla fysiska och personlighetsmässiga drag du har av oss båda fascinerar mig. Du gör mig så stolt.
Alinan - Dina tassavtryck i världen kommer att bli stora. Det är jag helt säker på, min friska lilla fläkt. Hans lila nyans klär också verkligen dina ögon.
Atheala - Mitt ljus, lys vägen för dina systrar. Du är verkligen det jag aldrig kunde bli, och jag är tacksam för att jag fick uppleva valpstadiet på rätt sätt genom dig. Minns mig, snälla.
Ephie - Jag såg på dig och spånade på namn, det blev ett namn som Ethan sedan gav dig. Var stark, låt inte någon kliva på dig. Ethan vet hur knepigt det är att säga de här tre orden men... jag älskar dig.

Andra relationer

Lune - Främling - Hon verkar så hjärtskärande rädd och osäker, värre än Ajani vilket är ganska illa.
Numph - Bekant - Trevlig karl, mycket intressant.
Scylla - Bekant - Verkar snäll.
Figaro - Bekant - Ännu en trevlig herre.
Gehenna - Främling - Läskig.
Grendel - Mördare - Nej tack.
Even - Mördare - Usch.

Trivia[]

Text