Personlighet[]
Atheala genompräglas av en stark vilja att hjälpa andra, och hon hyser en enorm dos vänlighet. Hon är viljestark och målmedveten med stor tilltro i sina kunskaper i sitt yrke. Med ett tillsynes oändligt tålamod verkar det omöjligt att få henne uppretad, och hon är metodisk pedagogisk.
Mycket av vad hon är kommer oavkortat ifrån hennes mentor Anima som lärt henne det mesta hon kan om läkekonst och örter.
Efter förlusten av flocken och sin mentor så är hon något tafatt och osäker. Lite socialt nervös. I städer och hubbar med större folkmassor är hon helt utanför sitt element. Det stressar henne något enormt, och hon blir lätt generad och vilse.
Utseende[]
Athealas grundstruktur är tunn och det finns subtila rävlika drag i hennes ansikte, men hon har lagt på sig lite vikt och har rundade former, om än hon inte är fet så är definitivt mer rund än vad en normal varg skulle vara.
Hennes päls är mjukt crèmefärgad i grunden med vinröda markeringar. Mage, hals ben och undersidan av svansen går i denna vinröda färg. Buk och hals är kantade av en något mörkare ton av samma färg. Runt ögonen, och över öronen, har hon samma mörka ton, samt ränder på svans och fläckar på flanken.
Hon har två måntatueringar, en vid armbågen och skuldran på högra frambenet, och en på framsidan av det vänstra frambenet. Hennes ögon är blåa i en klar, ljus ton, med några stråk av lila sectoral heterochromi.
Krafter[]
Helande
Helande är, trots att det är en sekundär kraft, något som Atheala tränat mer i, och något hon har blivit duktig på att hantera. Kraften uttrycker sig om ett helande ljus, och hennes måntecken glöder då hon använder kraften. Kraften påskyndar synligt kroppens egna helande, men kan bara hela fysiska skador, och ytliga sår som hon ser. Alternativt kan hon lindra smärta och påskynda kroppens läkning, men inte lika snabbt som med små sår, så ben och dylikt läker fortare, men inte direkt.
Yttre ljus
Yttre ljus är lika simpelt som det låter. Atheala kan skapa ljus, tillsynes från intet. När hon var yngre var ljuset bara kopplat till hennes sekundära kraft, och väldigt länge trodde hon att det bara var en av kraftens bieffekter. Nu som äldre har hon funnit sätt att styra ljuset, och har insett dess värde som egen kraft. Vid starka känslor så får hon en lätt glöd om sig, speciellt om hon är generad. Hon kan koncentrera ljuset till en boll, som förutom ljus ger ifrån sig värme, en bieffekt hon inte kan styra. Hon kan också göra en svagare laser av det, men är i ren allmänhet inte tränad till att använda sina krafter offensivt.
Historia[]
Atheala föddes i Ötamon, hennes föräldrar var väldigt unga, men väldigt glada och uppspelta, och älskade de små liven över allt. Men innan de hann bli gamla alls så försvann deras mor, mördad av okända vargar. Valparna var för små att förstå varför hon var borta, men skillnaden var tydlig i Ethan. Hastiggt och lustigt presenterade han dem för en enorm varghane som hette Iwaku, och förklarade att de skulle lämna skogen på en lång vandring. Trots att de egentligen var för unga för en så lång vandring då var det exakt vad den lilla familjen gjorde, och längs med vägen stötte de på fler och fler vargar, och fick veta att de skulle till en flock, där de hade släkt och familj.
Atheala och hennes tre systrar växte upp i det nya Draugai i döda skogen. Fick lära sig gamla seder och språk, och växte upp i gemenskap och med ovillkorlig kärlek ifrån deras far. Men de visste att han saknade Ajani väldigt mycket fortfarande, trots tiden som gått, och talade ofta om att återvända någon dag, och den dagen kom när de var i yngre tonåren. Han hade alltid sagt att de som ville fick följa med, men av de fyra syskonen valde bara Alinan att följa fadern tillbaka till månskogen.
Kort efter att Ethan lämnat flocken så fick systrarna sina första uppdrag, formade efter deras egna förmågor och intressen. Ajodelle försvann under sitt uppdrag och kom aldrig tillbaka, men eftersom hon var på väg till Månskogen så antog Atheala att hon valt att stanna. Ephie kom heller aldrig hem, men hon fick senare genom andra höra att hon valt att följa med en annan grupp, och accepterade hennes val.
Atheala fann Ciye på sin egen resa, samt klarade sin uppgift, och återvände till flocken som en fullvärdig medlem med information hon samlat på sig, och Ciye som hon kommit att knyta an till under vandringen. Efter att ha återvänt så tog hon upp studier under Anima, flockens schaman och helare, och hon älskade det.
Lyckan vände dock när en stor skogsbrand slukade hela skogen. Flocken splittrades i kaoset, och Athela var själv vittne till när hennes mentor föll i branden. Anima hade fastnat under ett brinnande träd och beordrade Atheala till att rädda sig själv.
Väl i relativ säkerhet stötte hon på en vacker snäll hona, Assar, som tillhörde flocken Isil Anar. Assar bad henne följa andra flyende till Yanamore, en stad flocken byggt upp, och fick henne att lova att möta henne där.
Atheala, genom flockens uppfostran, hade lärt sig att inte gilla städer eller vad de stod för, men kunde inte förmå sig att bryta sitt löfte till Assar, trots att de inte var mycket mer än främlingar, och begav sig därför dit för att hitta henne.
Relationer[]
- Namn - Text
- Namn - Text
- Namn - Text
- Namn - Text
- Namn - Text
- Namn - Text