Personlighet[]
Självisk. Fåfäng. Spelar dummare än hon är. Haft en del inre dilemman senaste tiden. Älskar sina barn över allt.
Utseende[]
En svart varg. Gröna ögon.
Historia[]
Nilo började livet som del av flocken Diomhair. Hon växte upp omgiven av svartvargarnas långa historia och kultur, med många berättelser om deras härkomst, om demoner och mörker. När hon gav sig ut i Numoori på vandring så var det väldigt lite som levde upp till den standard hon höll. Nilo såg sig själv som bättre än alla andra som inte var svartvargar, och råkade kanske till viss del på grund av det ut för en del trubbel. Bland annat mötte hon den argsinta Haru i Nordanskogen, vilken endast hindrades från att anfalla henne av att en läglig björn dök upp som anföll Haru istället.
Nilo mötte Even av en slump, när hon passerade genom Skuggpasset och där fann sig jagad av honom. När hon nådde slutet av passet och flydde ut i solljuset så upptäckte hon att hanen stannat i passets skugga. Förnärmad och förvirrad så gick hon tillbaks till honom, med förolämpningar på sin tunga om hur han inte verkade våga följa efter ut i ljuset. Insikten att det var en faktisk vampyr hon råkat på kom när han slet tillbaks henne in i skuggan, och hon fick se brännskadorna solen lämnat i hans ansikte läka. Fullständigt tagen av faktumet att hon råkat på en riktig vampyr så bad Nilo Even att ta med henne in i skuggorna.
Nilo slog följe med Even, och kom att bli en del av det sällskap han hade. Om än sällskap var ett snällt sätt att beskriva det. Hon ogillade mer eller mindre hela den omaka samlingen vargar som följde vampyren, och försökte vid ett par tillfällen att lämna gruppen, men förgäves. Even var där och hämtade tillbaks henne varje gång, med vackra ord och löften hon inte kunde motstå. Hon kom att bli del i den begynnande flocken Tenebris, som en del av dess inre cirkel av närmast svurna medlemmar; de som kände till vampyrhemligheten som låg bakom dem.
När samhället Civitas grundats fann sig Nilo snabbt i livet som ett av Tenebris kända ansikten ut mot resten av Numoori. Hon älskade uppmärksamheten, och möjligheten att leva ett lyxigt liv hon tidigare bara kunnat drömma om. Nilos liv i Tenebris var skönt. Hon fann till slut en nära vän i Aurora, som även hon älskade det vackra i livet, om än kanske till en aningen mer överdriven grad än Nilo själv. Och hon fann en likasinnad i Nephania, när stäppvargen anslöt sig till flocken. Det var en bra tillvaro, men Nilo hade högre mål. Hon drömde om dagen hon själv kunde iklä sig evigheten som vampyr. En dröm som skulle visa sig kräva en del uppoffringar längs vägen.
Tenebris och Civitas växte, och med det växte även uppmärksamheten de fick från omvärlden; något som var lika delar önskat, som farligt. Den hemlighet flocken höll, och det mål Nilo själv drömde om, var fortfarande en stor risk. Särskilt med vampyrjägarna och flockar med liknande syn på evigheten som rörde sig i landet. De behövde avvärja deras blickar, innan hemligheten blev upptäckt, och ett sätt att göra det var genom att ge dem bevis på motsatsen.
Nilo deltog i planerandet och byggandet av vad som skulle komma att bli en stor amfiteater och gladiatorarena, och återförenades där med sin barndomsvän Zaron.
Mer kommer...
Relationer[]
- Alonso - Son
- Ariel - Son
- Miranda - Dotter - Hennes enda dotter.
- Prospero - Son
- † Stephano - Son
- Even - Skapare - "Partner"
- Bonk
- Dalia
- Durian (npc)
- Flippa
- Gehenna (npc)
- Glimmer
- Grendel - Ledare.
- Haru (npc)
- Ivo
- Jodano
- Juno (npc)
- Lava
- Lupin
- Maksim
- Malva
- Minerva (npc)
- Nephania - Vin-väninna.
- Syren
- Tistel
- Tyrvi
- Viol
- Varya - Fientlig.
Trivia[]
- Nilo skapades som "Enilorac", tillsammans med ett gäng andra karaktärer ur flocken "Gadsrot". Flockens tema var bakvända namn.
- Efter en lång inaktivitet så rebootade Lin Nilo till den karaktär hon sedan kom att spelas som.