Numoori är ett land där vargarna genom många generationer kommit att tala flera olika språk. Landet har ett flertal större utbredda språk, och det är många vargar som kommer till Numoori som för med sig egna språk från sina hemländer.
De två huvudspråken[]
I Numoori finns många olika språk, men Nordspråk och Nimorian är de absolut vanligaste. De flesta av vargarna i Numoori har det ena eller andra som sitt modersmål, och många av dem är tvåspråkiga och talar båda språken flytande.
Nordspråk[]
Nordspråket är det absolut vanligaste språket i Numoori, och ses ofta som landets ursprungsspråk. Det är det språk som flest karaktärer förstår och talar, och som de flesta har som modersmål.
Nimorian[]
Nimorian är Numooris andra största språk, och ett som de flesta av landets invånare åtminstone är något bekanta med och har hört förr. Det är inte alla som talar Nimorian, men de flesta förstår det åtminstone grundläggande, och det finns vargar i landet som ser Nimorian som sitt modersmål.
Andra språk i Numoori[]
Utöver de två största språken så återfinns många mindre språk i landet. De flesta av dessa språk härstammar från och talas av några av landets olika raser, medan andra har kommit till landet från utanför Numoori.
Cazari[]
Cazari är ett språk som kom till Numoori med cazavargarna. Dessa tyckte sig vara bättre än andra vargar, och skapade ett eget språk som var avsett enbart för deras egen ras, som ett sätt att ytterligare skilja sig själva från andra. Språket har sedan dess kommit att spridas i landet och idag finns det även vargar som inte är av cazasläkte som talar cazari. Det är dock fortfarande ett ganska ovanligt språk.
Lucarni - Månens språk[]
Lucarni är ett språk som brukar kallas månvargens språk. Det sägs att månvargarna fick språket från månguden Duraneir. De tog språket till sig och talade det med vördnad, för de såg det som ett heligt språk. Lucarni har vissa likheter med Nùrlaer, och för ett otränat öra kan de låta lika i hur de uttalar och betonar ord, men Lucarni är ett separat och eget språk. För många generationer sedan hade Lucarni spridit sig till alla delar av Numoori, och talades även av andra raser än månvargar, däribland de lika troende silvervargarna. Genom åren kom dock tron på Gudarna att minska i landet, och efterhand som månvargarna blev färre så blev även Lucarni mer och mer sällsynt. Idag är det få som har Lucarni som modersmål, även bland renrasiga månvargar, och språket först främst vidare av präster och lärda inom Måntemplet, och inom enskilda månvargs- och silvervargsflockar.
Nùrlaer[]
Núrlaer talades av Vitvargarna för hundratals år sedan, men dess skapelse går bak till Numooris begynnelse. Språket sägs komma från det mystiska Tårarnas Träd i södra Numoori, som under månens ljus gav ifrån sig en vacker sång. Vitvargarnas stamfader, Eru, upptäckte trädet, hörde dess melodi och kunde urskilja ord, och till sist hela meningar. Han döpte språket till Núrlaer, som på språket ordagrant betyder "Ledsen sång". Exakt hur han sedan utformade språket är okänt, men han tog med sig språket till flocken han kom att bli ledare över; Svavlinaré. Språket tros ha dött ut i samband med att vitvargarna dog ut, men Tårarnas Träd står kvar, och det sägs att trädet har börjat sjunga igen.
Rävtunga - Rävarnas språk[]
Rävarna förde sitt eget språk till Numoori för flera århundraden sedan. Det är ett språk som idag inte är särskilt utspritt, och det är ovanligt att en varg som inte härstammar från eller har vuxit upp i ett rävsläkte kan språket. De flesta vargar som har någon koppling till rävar brukar ha hört språket, och rävar sägs ibland kunna förstå det även om de inte har lärt sig det fullt ut.
Sanglingua - Sangui[]
Sanglingua, även kallat Sangui, är ett uråldrigt språk vars exakta uppkomst inte är helt självklar. Många säger att språket först användes av vampyrer, som ska ha talat språket sinsemellan för att levande vargar inte skulle förstå vad de sade. Där finns dock de som tror att språket är äldre än så, och ursprungligen kommer från demoner. Språket har i århundranden cirkulerat bland landets ondaste väsen och raser, och blev bland annat vanligt hos svartvargarna. I dagens Numoori är det få som inte har direkta anor från svartvargarna som talar språket, med undantag för ättlingar ur flocken Treontha, som genom ett samarbete med vampyrerna fick lära sig språket av dem. Sangui är ett väldigt svårt språk att lära sig, och den som inte får hjälp att lära sig det redan från valpåldern kan behöva en hel livstid för att förstå hela språket, och framförallt att bemästra det.
Vinterspråk[]
Vinterspråket härstammar från de nordligaste delarna av Numoori. Det blev vida spritt i norr, och har historiskt påträffats bland annat bland raserna Bergsvarg, Cestro, Isvarg och Zimaer. I dagens Numoori har många av de nordligaste flockar dött ut, och med dem så har även användandet av språket minskat. Eftersom att vinterspråket aldrig blev vidare känt i resten av Numoori så har det varit nära att dö ut flera gånger, men tack vare att flera av de nomadiska flockarna tagit det som sitt modersmål så lever språket kvar, om än i liten skala. Det är ovanligt att höra språket utanför de allra nordligaste, mest avlägsna platserna i Numoori.
Kroppsspråk[]
I Numoori är vargarna intelligenta och självmedvetna varelser, och en hel del av deras kommunikation sker därför på mer mänskliga vis genom dialog och mänskligare ansiktsuttryck som vi spelare är mer bekanta med. Numooris karaktärer är dock fortfarande vargar i grunden, och en del av deras sätt att visa känslor och kommunicera med varandra är därför också likt det sätt vargar i verkligheten kommunicerar, om än anpassat till en mer "mänskligt" komplex varg. Exempelvis behöver våra rollspelsvargar inte lukta varandra i rumpan lika mycket som vargar i verkligheten.
| Avslappnad, Neutral |  |
En avslappnat neutral varg har en lugn hållning, med lös och lågt hängande svans. Öronen står upp, men är inte vända helt framåt, och ansiktet är neutralt. En avslappnat vilande varg ligger ofta på sidan. |
|---|---|---|
| Avslappnad, Glad |  |
En avslappnad och glad varg har en lugn hållning med en löst viftande svans. Öronen står upp, men är inte vända helt framåt. Dess mun är gärna öppen, med läpparna i ett mjukt leende och tungan synlig över framtänderna. |
| Glad, Lekfull |  |
En lekfull varg viftar på svansen. Svansen kan hänga eller hållas lyft, men är lös och avslappnad när den viftar. Vargen har alerta ögon och öppen mun där tungan är synlig, eller till och med hänger utanför munnen. En lekfull varg kan bjuda in till lek med en lekbugning; den sänker bröstet mot marken och sträcker ut frambenen framför sig, medan bakkroppen står lyft. |
| Alert, Nyfiken |  |
En alert vargs öron är "spetsade"; öronen står upp och är vinklade framåt. Dess ansikte är slätt och munnen stängd, och dess ögon är öppna och alerta. Svansen är ofta lite höjd, men är inte stel utan kan gunga lite från sida till sida. |
| Fokuserad, Misstänksam |  |
En fokuserad varg är lite mer spänd, och håller svansen horisontellt mot marken. Om vargen är misstänksam vänder den även öronen något bakåt, och kan ibland kisa något. Läpparna kan också dras tillbaka något i en mer spänd min. |
| Hotfull, Självsäker, Dominant |  |
En hotfull men självsäker eller dominant varg står med stadiga, raka ben och spänd, framåtlutad kropp. Svansen hålls högt höjd och stel. Svansen kan vifta lätt men förblir stel även i rörelse. Vargens öron är vinklade framåt, och den stirrar med fokuserad blick. En hotfull (aggressiv) varg blottar tänderna och morrar. Ju mer självsäker vargen är desto mer pressas läpparna framåt så att bara de främsta tänderna syns. En hotfull varg reser även ragg. En dominant varg står eller lutar gärna över andra vargar, och kan lägga huvudet, tassar eller benen över andra för att visa sin dominans. |
| Hotfull, Rädd, Desperat |  |
En rädd varg försöker göra sig själv så liten som möjligt. Dess kropp är sänkt och hopkrupen, och svansen hålls tryckt upp mellan benen. Öronen pressas platt mot bakhuvudet, och ögonen är uppspärrade så att ögonvitan blir synlig. En rädd varg som är hotfull (aggressiv) har raggen rest, blottar tänderna och morrar. Ju räddare, mer stressad och mer desperat vargen är, desto längre bak dras läpparna så att fler tänder visas i vad som kan påminna som ett stelt, tandat leende. Rädda och hotfulla vargar gör ofta utfall mot andra, och kan ge ifrån sig skarpa gnyenden och skall mellan morrningarna. |
| Undergiven, Rädd (utan hot) |
 |
En rädd eller undergiven varg som inte är hotfull håller kroppen sänkt och hopkrupen, men dess päls är slät. Öronen är vända bakåt och läpparna kan vara tillbakadragna, men ansiktet är i övrigt slätt och inga tänder visas. Vargen undviker ofta direkt ögonkontakt för att inte verka utmanande. Svansen hålls lågt, ibland mellan benen, och kan vifta avväpnande. En undergiven varg slickar en mer dominant varg i ansiktet och över munnen i likhet med hur valpar bemöter äldre vargar. |
| Helt undergiven |  |
En varg som är helt undergiven och inte hotfull lägger sig på sidan eller rygg så att den blottar sin sårbara hals och buk. Öronen ligger platt mot bakhuvudet och läpparna är tillbakadragna, men ansiktet är i övrigt slätt och inga tänder visas. Vargen undviker direkt ögonkontakt, och tungan kan stickas ut för att slicka mot den mer dominanta vargen. Svansen är ofta, men inte nödvändigtvis, instucken mellan benen. Den helt undergivna vargen gnyr ofta. |
| Orolig, Nervös |  |
En orolig eller nervös varg har sänkt hållning och något bakåtvända öron. Läpparna är ofta tillbakadragna, och vargen flåsar snabbare än normalt. Svansen hålls sänkt, och den oroliga vargen svettas märkbart från trampdynorna. |