Personlighet[]
Vit var alltid lite mindre än sina syskon, vilket oroade hennes moder till en början. Hon var tillbakadragen, väldigt osäker och hade svårt för socialt samspel, hon föredrog att leka själv och ge sig ut på egna äventyr. Men allt eftersom hon växt upp har Vit börjat växa in i sig själv, om än dragen fortfarande dröjer sig kvar. Hon är modig och äger ett riktigt lejonhjärta, även fast hon verkar försynt. Hon är väldigt snäll och vänlig mot alla hon möter, men kan också lätt bli sur om någon retar henne.
Utseende[]
Vit föddes som kullens minsting och var hela tiden mindre än de andra, men växte till sig när hon blev äldre och kom att likna sin far mer och mer i allt utom färg - detta är hon dock omedveten om. Hon är rätt normalt vargformad men större än standardvargen, då hon är en meter i manken. Det mest slående med henne är albinismen, vilket gör henne helt färglös. pälsen är vit och huden rosa, men är väl dold under tjock päls som väl undanhåller kyla, vilket hon ärvt från isvargsgenerna. Där fällen blir tunnare runt öron, nos, ljumskar etc kan det rosa skina igenom, men inte märkvärdigt. Ögonen är helt röda och kan nästan tyckas genomskinliga.
Vit har lite sämre syn på grund av albinoanlaget, men inte så det märks i vardagen. Hon är däremot ljuskänslig och ogillar öppna, soliga områden, då det får hennes ögon att svida och rinna.
Krafter[]
- Lysa upp områden
- Få en kroppsdel att glöda för att se bättre i kompakt mörker
- Skapa "bollar" av ljus i luften för att använda som en mindre ljuskälla
- Förblinda genom starka ljusstrålar
- Blir piggare i månsken
- Lätt glödande päls vid månkontakt
- Kan ej användas i försvarssyfte
Historia[]
Vit föddes under Norrskenet (2014), I en kull av tre syskon; Valkyrian, Varya, och hon. Vid födseln var hon en aning mindre och svagare än sina syskon, men hon klarade sig genom den första tiden utan några större problem. Från 0-4 års ålder uppfostrades hon ensam av Blue, innan de introducerades för Hector, en vän till Blue som hjälpt henne när hon varit dräktig. Vit accepterade inte Hector lika snabbt som sina syskon. Det var inte det att hon inte tycker om honom, men hon tyckte han var lite konstig av någon anledning. En tid går och Vit lär sig mer om världen, tills hon en dag känner en märklig närvaro. Den försvinner mot kvällen, och hon tanker inte mer på det när hon lägger sig för att sova. Men mitt i natten kallar någon hennes namn, och det blev första mötet med Mariotte. Mariotte är en ängel, som hittat henne och bestämt sig för att valpen behövde hennes hjälp. Vit accepterade henne snabbt, och vande sig fort vid hennes närvaro och konstiga inflik i vardagen.
Hennes uppväxt var lugn och lycklig, trygg och god. Hector lämnade så småningom den lilla familjen för att söka sig själv. De fyra levde i sin egen värld fram tills valparnas mellersta tonår, då något hemsk kom att spräcka deras bubbla av lycka.
En vampyr (Even) dödade Blue i hennes försök att rädda Varya. Valparna visste ännu inte vad som hänt, bara att Blue var död. Sorgen var enorm, och valparna lämnade Ötamon skakade och i tårar, i ett försök att hitta den enda de hade några som helst band till; Hector. Syskonen vandrade mot Ken-Yak, där de plötsligt drogs in en strid mot Zombies som hade tagit över slätten. Flera vargar anslöt sig under den kort tid den höll, bland annat en kraftfull isbesvärjare (Othello), vars förmågor lämnade henne mållös.
Vit visste inte att i själva fallet var den vargen hennes far.
I stridens hetta, då motståndet växte sig större och blev för stort, tappade Vit bort sina syskon och tvingades motvilligt fly, driven av Mariotte som fortfarande fanns hos henne.
Vit virrade runt i områdena runt Ken-Yak länge, i sökandet efter sina försvunna syskon. Under tiden tvingades hon lära sig att leva ensam - förutom Mariotte, förstås. Men Vit hade hunnit blivit äldre, och det var med ett ångestfyllt avsked som Mariotte lämnade henne bakom sig. Hon behövde vandra vidare, och Vit var helt utom sig av sorg. Strax därefter träffade hon en gammal hona som berättade om "Kristallön, änglarnas boning". Vit kunde inte hitta sina syskon utan en konkret ledtråd - men hon kunde hitta Mariotte.
Därför vände hon sig mot nordväst, och en ny vandring startade.
Relationer[]
- ✝ Blue (mor) - Hejdå, mamma. Jag kommer alltid minnas.
- Othello (far)
- Varya (syster) - Vi ska hitta varandra igen. snart.
- Valkyrian (syster) - Vi ska hitta varandra igen. Snart.
- ✝ Wulfric (halvbror)
- ✝ Hector - Jag hoppas vi ses igen, morbror. Tack för allt du gjorde för oss, och för mamma. Jag saknar dig så mycket.
- Mariotte - Du är inte borta. Du kan inte vara borta. Jag ska hitta dig igen, så kan vi vara tillsammans för alltid. Jag måste bara komma fram...
- Xerxes - Läskig.
- Vulcan - Främling i mörkret.
- Ghadam - Kanske träffar jag fler som dig!
- Persephone
- Aurora
- Vitnos
- Abraxas - Dum.
- Corson - Dum.
- Iro - Dum.
- Rowen - Snäll.
- Azdell - Snäll främling. Tack för vägledningen.
Trivia[]
- Vit var ängeln Mariottes skyddsling mellan 2014 och 2019.
- Vit älskar kottar och hon finner ett stort nöje i dem. Som valp gillade hon att samla och lägga dem i högar, och kallade sig själv för "kottdrottning".
- Vit har en defekt i höger framben, vilket gör att lederna ibland kan låsa sig. Det kan hålla i från allt till bråkdelen av en sekund till ett par timmar. Det gör inte ont, men kan i de sällsynta fall det händer störa henne i vardagen.
- Hon avundades ofta sin mammas blå ögon, då hon föddes med ljust röda istället för den vackra azurblå färgen en albino alternativt kan ha.
- Hon böjer ibland ord lite konstigt, som "du är lysig" istället för "du lyser".
- Vit sätter ofta tungspetsen mellan framtänderna när hon ler.